Varuhusen
Igår var jag på besök i City. Jag var inne i de tre stora modevaruhusen och tänkte att det kunde vara på sin plats med en jämförelse så här inför höstsäsongen. Ett samlat intryck får nog ändå sägas vara att det är förvånande hur lite lågkonjunkturen har påverkat American Psycho by H&M som ju sedan ganska många år är den rådande normen i Sveriges huvudstad.
*Åhléns City. I smink, musik, bok och wtf(?)-avdelningen på planet mitt emellan den vanliga stora sminkavdelningen på gatuplan och Hemköp allra längst ner, är allting huller om buller. Det är fullständigt omöjligt att hitta någonting över huvud taget.
På våningsplanet för herrkläder finns en med svenska mått mätt helt okej skoavdelning.
Många av de andra varumärkenas avdelningar byts ut så pass ofta att man inte känner igen sig när man kommer tillbaka efter någon månad. Är det möjligen så att det går sådär med försäljningen?
Överlag känns varuhuset nu mer karaktärslöst än på länge.
Jag misstänker att en internationell förebild har varit Selfridges på Oxford street i London, som ju har alltifrån tråkig elektronik till Prada. Dit har man idag oändligt långt. Mycket på grund av att uppskattningsvis en tredjedel av hela Åhléns säljer just smink.
*NK. Alltid mycket trevligare bemötande än på alla de värdelösa gallerior och varuhus som samtliga bland gemene man anses mindre snobbiga än denna klassiker. Det är klart trevligare(och mindre klaustrofobiskt) än likaledes anrika Harrod´s i London, som å andra sidan är vedervärdigt med alla fotograferande turister. Utbudet är bra, men lite förutsägbart och tråkigt.
Ur ett American Psycho-perspektiv blir det av flera anledningar många pluspoäng.
1) Det kom fram en för mig helt okänd person och hälsade under besöket på varuhuset.
2) Faiblessen för olika typer av kort. (Har du någon annan än vit färg på kortet shoppar du sjukt mycket)
3) De elektriska expediterna. I den mening att jag tror att jag ska få en stöt(elektrisk) om de vidrör mig. Jag har svårt att sätta ord på det här. Det är sannolikt för att de är syntetiska(men det är å andra sidan ett nedsättande omdöme som jag brukar använda om holländare). Jag menar inte att de skulle ha någon elektrisk utstrålning. Artificiella är nog ordet jag söker. Igår var det särskilt de på den nyöppnade Paul Smith-butiken. För det mesta på sådana här varuhus och stora modehusbutiker är butikspersonalens jobb att stå och se uttråkad ut. Det gäller inte på NK. Här får man alltid mer hjälp än vad man behöver. Och det på det varuhuset i svala Stockholm som fortfarande anses vara snobbigast. Det är någonting som inte stämmer.
*PUB. Allt som är fel med Stockholm samlat på en så liten yta. Jag kommer ihåg att jag var här strax innan finanskrisen och intervjuade någon av alla de som har försökt revolutionera detta klassiska varuhus. Han hade någon ny käck idé om att varje våningsplan skulle ha ett eget tema, med så kallade “hubbar” där varor från de olika avdelningarna skulle marknadsföras. Förebilden var främst 10 Corso Como i Milano. Problemet är som vanligt att det här inte är någonting som svenskar är vana vid, det är någonting vi håller på att lära oss. Men just det här var vi tydligen inte ens intresserade av att lära oss. Satsningen verkar ha havererat. Nu är det inte ett organiserat kaos, som var meningen. Utan ett oorganiserat dito. Allt är fortfarande huller om buller, fast utan “hubbarna” alltså. Nu är Team Sportia för övrigt tillbaka på bottenplanet. Det motsvaras väl i Fyra nyanser av brunt av den där skulpturen av den före detta folkpartiledaren, som jag inte kommer ihåg vad han hette.
Läs även på samma tema det här.
Dagens låt
*Åhléns City. I smink, musik, bok och wtf(?)-avdelningen på planet mitt emellan den vanliga stora sminkavdelningen på gatuplan och Hemköp allra längst ner, är allting huller om buller. Det är fullständigt omöjligt att hitta någonting över huvud taget.
På våningsplanet för herrkläder finns en med svenska mått mätt helt okej skoavdelning.
Många av de andra varumärkenas avdelningar byts ut så pass ofta att man inte känner igen sig när man kommer tillbaka efter någon månad. Är det möjligen så att det går sådär med försäljningen?
Överlag känns varuhuset nu mer karaktärslöst än på länge.
Jag misstänker att en internationell förebild har varit Selfridges på Oxford street i London, som ju har alltifrån tråkig elektronik till Prada. Dit har man idag oändligt långt. Mycket på grund av att uppskattningsvis en tredjedel av hela Åhléns säljer just smink.
*NK. Alltid mycket trevligare bemötande än på alla de värdelösa gallerior och varuhus som samtliga bland gemene man anses mindre snobbiga än denna klassiker. Det är klart trevligare(och mindre klaustrofobiskt) än likaledes anrika Harrod´s i London, som å andra sidan är vedervärdigt med alla fotograferande turister. Utbudet är bra, men lite förutsägbart och tråkigt.
Ur ett American Psycho-perspektiv blir det av flera anledningar många pluspoäng.
1) Det kom fram en för mig helt okänd person och hälsade under besöket på varuhuset.
2) Faiblessen för olika typer av kort. (Har du någon annan än vit färg på kortet shoppar du sjukt mycket)
3) De elektriska expediterna. I den mening att jag tror att jag ska få en stöt(elektrisk) om de vidrör mig. Jag har svårt att sätta ord på det här. Det är sannolikt för att de är syntetiska(men det är å andra sidan ett nedsättande omdöme som jag brukar använda om holländare). Jag menar inte att de skulle ha någon elektrisk utstrålning. Artificiella är nog ordet jag söker. Igår var det särskilt de på den nyöppnade Paul Smith-butiken. För det mesta på sådana här varuhus och stora modehusbutiker är butikspersonalens jobb att stå och se uttråkad ut. Det gäller inte på NK. Här får man alltid mer hjälp än vad man behöver. Och det på det varuhuset i svala Stockholm som fortfarande anses vara snobbigast. Det är någonting som inte stämmer.
*PUB. Allt som är fel med Stockholm samlat på en så liten yta. Jag kommer ihåg att jag var här strax innan finanskrisen och intervjuade någon av alla de som har försökt revolutionera detta klassiska varuhus. Han hade någon ny käck idé om att varje våningsplan skulle ha ett eget tema, med så kallade “hubbar” där varor från de olika avdelningarna skulle marknadsföras. Förebilden var främst 10 Corso Como i Milano. Problemet är som vanligt att det här inte är någonting som svenskar är vana vid, det är någonting vi håller på att lära oss. Men just det här var vi tydligen inte ens intresserade av att lära oss. Satsningen verkar ha havererat. Nu är det inte ett organiserat kaos, som var meningen. Utan ett oorganiserat dito. Allt är fortfarande huller om buller, fast utan “hubbarna” alltså. Nu är Team Sportia för övrigt tillbaka på bottenplanet. Det motsvaras väl i Fyra nyanser av brunt av den där skulpturen av den före detta folkpartiledaren, som jag inte kommer ihåg vad han hette.
Läs även på samma tema det här.
Dagens låt
Kommentarer
Trackback
