Nummer 10
När hösten nu är här igen går det efter fyra månaders uppehåll(med undantag för Young Americans) återigen att lyssna på David Bowie. Detta firar jag med en topp tio-lista på de bästa albumen, som nästan samtliga låter bäst under årets mörkare månader. Den bästa musiken brukar ju göra det.
Först ut på plats nummer tio är:
Heathen(2002)
Två timmar med bil norr om New York ligger Glen Tonche. Dit kom David Bowie på vårkanten 2001 för att spela in Heathen i Allaire Studios. Den ligger i en 20-talsbyggnad som lät uppföras av industrimagnaten Raymond Pitcairn. Byggnaden som överblickar ett stort bergsmassiv fullt av rovfåglar beskrevs av Bowie som väldigt amerikansk men ändå väldigt aristokratisk. När han steg in genom dörrarna upplevde han att texterna till albumets låtar redan var färdigskrivna i huvudet, även om han inte kunde sätta ord på dem. Miljön som beskrivs i Nicholas Peggs utmärkta The Complete David Bowie hörs genom hela albumet. När man läser utdraget första gången blir man nästan tagen på sängen av att det alltså var precis så som man upplever att det måste ha varit när man lyssnar på skivan.
Oogie waits for just another day
drags his bones to see the Yankees play
Bones Boy talks and flickers gray
Oh, they slip away...
..sjunger David på tredje spåret Slip Away och lyckas därmed uppdatera sig för 2000-talet bättre än vad såväl han själv som diverse sentida kopior lyckats med någon gång tidigare eller senare. Oogie och Bones Boy var två muppar i barnprogrammet Uncle Floyd´s show som sändes lokalt i New Jersey på 70-talet. Showen råkade dock ha två väldigt kända fans i Bowie och John Lennon. Även The Ramones ska ha uppträtt i programmet vid ett tillfälle. En invändning som gör att Heathen inte når högre upp på listan är att skivan kanske innehåller någon cover för mycket, särskilt med tanke på att Bowie själv verkar ha varit i gammalt gott låtskrivarslag under processen. I Would Be Your Slave och Everyone Says Hi glimrar tillsammans med tidigare nämnda Slip Away kanske mest här.
Först ut på plats nummer tio är:
Heathen(2002)
Två timmar med bil norr om New York ligger Glen Tonche. Dit kom David Bowie på vårkanten 2001 för att spela in Heathen i Allaire Studios. Den ligger i en 20-talsbyggnad som lät uppföras av industrimagnaten Raymond Pitcairn. Byggnaden som överblickar ett stort bergsmassiv fullt av rovfåglar beskrevs av Bowie som väldigt amerikansk men ändå väldigt aristokratisk. När han steg in genom dörrarna upplevde han att texterna till albumets låtar redan var färdigskrivna i huvudet, även om han inte kunde sätta ord på dem. Miljön som beskrivs i Nicholas Peggs utmärkta The Complete David Bowie hörs genom hela albumet. När man läser utdraget första gången blir man nästan tagen på sängen av att det alltså var precis så som man upplever att det måste ha varit när man lyssnar på skivan.
Oogie waits for just another day
drags his bones to see the Yankees play
Bones Boy talks and flickers gray
Oh, they slip away...
..sjunger David på tredje spåret Slip Away och lyckas därmed uppdatera sig för 2000-talet bättre än vad såväl han själv som diverse sentida kopior lyckats med någon gång tidigare eller senare. Oogie och Bones Boy var två muppar i barnprogrammet Uncle Floyd´s show som sändes lokalt i New Jersey på 70-talet. Showen råkade dock ha två väldigt kända fans i Bowie och John Lennon. Även The Ramones ska ha uppträtt i programmet vid ett tillfälle. En invändning som gör att Heathen inte når högre upp på listan är att skivan kanske innehåller någon cover för mycket, särskilt med tanke på att Bowie själv verkar ha varit i gammalt gott låtskrivarslag under processen. I Would Be Your Slave och Everyone Says Hi glimrar tillsammans med tidigare nämnda Slip Away kanske mest här.
Kommentarer
Trackback
