twd

Station To Station(1976)

Det var en man i spillror av ett kokainmissbruk som spelade in detta album i Los Angeles. Balladen Word On A Wing brukar beskrivas som ett rop på hjälp. Överlag är texterna på denna skiva bland de mer svårtolkade han har skrivit. Textraden the european cannon is here på det tio minuter långa titelspåret brukar ändå tolkas som den första indikationen på att Bowie nu åter såg sin framtid i Europa. Efter detta album följer också den mytomspunna Berlin-perioden tillsammans med Brian Eno och Iggy Pop.
Musikaliskt brukar Station To Station beskrivas som övergångsalbumet mellan “plastsoulen” på Young Americans och det elektroniskt experimentella på de efterföljande två albumen. Resultatet är någonting som ibland beskrivs som robotsoul. Rent kvalitativt är det dock långt ifrån något mellanalbum. Det innehåller bara sex låtar, men samtliga är Bowie-klassiker. Det är i det närmaste omöjligt för mig personligen att utse någon favorit. Det beror lite på vilket humör man är på. Wild Is The Wind brukar av många anses vara den bästa covern Bowie har spelat in. Det får jag hålla med om. Han gjorde den helt och hållet till sin. Det som gör att den här skivan inte tar sig in på topp fem kan möjligen ha att göra med att Bowies musikaliska hjärta känns ganska avlägset. Glamrocken är sedan ett par år tillbaka ett avslutat kapitel och han har också lyckats ro i land och avsluta den efterföljande soulutflykten. Men nu vill han bara inte vara här/där längre. Han vill återigen någonting nytt, men vad det ska bli är här ännu inte klart. Tidigare under 1975 hade han också deklarerat att rockkarriären var slut med orden the last thing I want to be is some useless fucking rock singer. Senare samma år ska han på samma tema ha beskrivit rockmusiken som ..dead. It´s a toothless old woman. It´s really embarassing.  Detta var ett statement som också var viktigt i den framväxande punkscenen. Fast den hade David Bowie själv som en av måltavlorna. På grund av sin instabilitet, fascination för nihilismen och att han var utled på de gamla vanliga rock n roll-poserna skapade han ett nytt alter-ego - The Thin White Duke. Denna kreation var en arisk övermänniska. Bowie anklagades under denna tid också för att ha en ganska grumlig människosyn. Enligt egen utsago minns David på grund av drogmissbruket inte att han har spelat in Station To Station. Det hörs inte omedelbart, men det kan faktiskt på något konstigt sätt kännas emellanåt.