Abbey Road avbildad på intresseflagga
I hela mitt liv har ABBA- och The Beatles-revivlarna avlöst varandra.
Det senaste året har det varit det förstnämnda, efter den där musikalen som blev film.
Jag har inte sett varken musikalen eller filmen. Anledningen är naturligtvis ett djupt rotat ointresse.
Om det över huvud taget har kommit någon känsla av det där Mamma Mia-spektaklet så är det en oro för att de båda trevliga grekiska inspelningsöarna Skiathos och Skopelos nu inte är lika trevliga längre.
Så nu när den hysterin har lagt sig är det väl helt i sin ordning att The Beatles nu är precis överallt - igen.
Det måste vara den enda musikakten som uppmärksammas med uppslag i varenda tidning med anledning av att ljudet har fräschats upp på originalinspelningarna. Det är en så futtig anledning att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Ingenting nytt, som inte precis alla som är det minsta intresserade redan vet om, har tillkommit.
Men nu är alla gamlingar(snälla gå i pension snart!) där igen, och ska sätta fem plus, getingar, skator eller vad nu må vara på alla de här skivorna som alla redan har hört och därmed bildat sig en egen uppfattning om. Någon kanske vill chocka lite och tycka att Rubber Soul är den allra bästa skivan(ojojoj, vilket sätt att utmärka sig på!). En annan kontrar med att ha George Harrison(och alltså inte John eller Paul!!!!!!!!) som favorit-Beatle. Det tredje obligatoriska sättet att sticka ut hakan på har de senaste tio åren varit att skriva någonting skeptiskt om Sgt. Peppers Lonely Heart Club Band och "bara" ge den en fyra(!!!).
Alla som sitter och gör de här meningslösa genomgångarna vet ju att man egentligen måste tycka att Revolver är den bästa skivan ( sedan kan man överraska lite så där lagom med att själv gå emot strömmen och säga till exempel Rubber Soul ). Sgt. Pepper är ju någonting som vilket jävla fyllo som helst har lyckats memorera i huvudet under rubriken mästeverk. Lite som att ha Mona Lisa som favoritmålning.
The Beatles funktion i samhället idag är ju också precis denna. Någonting som kan liknas vid musikens svar på fotboll. Det kan diskuteras, dissekeras och återutges i det oändliga. Men som roligast är det när just något fyllo ska sjunga med i I Wanna Hold Your Hand.
Det senaste året har det varit det förstnämnda, efter den där musikalen som blev film.
Jag har inte sett varken musikalen eller filmen. Anledningen är naturligtvis ett djupt rotat ointresse.
Om det över huvud taget har kommit någon känsla av det där Mamma Mia-spektaklet så är det en oro för att de båda trevliga grekiska inspelningsöarna Skiathos och Skopelos nu inte är lika trevliga längre.
Så nu när den hysterin har lagt sig är det väl helt i sin ordning att The Beatles nu är precis överallt - igen.
Det måste vara den enda musikakten som uppmärksammas med uppslag i varenda tidning med anledning av att ljudet har fräschats upp på originalinspelningarna. Det är en så futtig anledning att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Ingenting nytt, som inte precis alla som är det minsta intresserade redan vet om, har tillkommit.
Men nu är alla gamlingar(snälla gå i pension snart!) där igen, och ska sätta fem plus, getingar, skator eller vad nu må vara på alla de här skivorna som alla redan har hört och därmed bildat sig en egen uppfattning om. Någon kanske vill chocka lite och tycka att Rubber Soul är den allra bästa skivan(ojojoj, vilket sätt att utmärka sig på!). En annan kontrar med att ha George Harrison(och alltså inte John eller Paul!!!!!!!!) som favorit-Beatle. Det tredje obligatoriska sättet att sticka ut hakan på har de senaste tio åren varit att skriva någonting skeptiskt om Sgt. Peppers Lonely Heart Club Band och "bara" ge den en fyra(!!!).
Alla som sitter och gör de här meningslösa genomgångarna vet ju att man egentligen måste tycka att Revolver är den bästa skivan ( sedan kan man överraska lite så där lagom med att själv gå emot strömmen och säga till exempel Rubber Soul ). Sgt. Pepper är ju någonting som vilket jävla fyllo som helst har lyckats memorera i huvudet under rubriken mästeverk. Lite som att ha Mona Lisa som favoritmålning.
The Beatles funktion i samhället idag är ju också precis denna. Någonting som kan liknas vid musikens svar på fotboll. Det kan diskuteras, dissekeras och återutges i det oändliga. Men som roligast är det när just något fyllo ska sjunga med i I Wanna Hold Your Hand.
Kommentarer
Trackback
