Retro(utan att så värst många verkar märka av det)

Det känns konstigt att en dag som denna hänvisa till några(dessutom kassa) djurgårdare, och en bajare, (Wille Craaford). Men det är så här det känns när man sitter utomlands och följer rapporteringen om kvalserien och hockeyslutspelet. Jag menar: när det senast ryktades om att det skulle "smälla big time" på "centralen" efter håkki måste väl vara bara ett par år efter att den där låten gjordes, och det hade väl sin absoluta höjdpunkt under perioden som låten utger sig för att handla om. Hockeyhuliganer trodde jag bara fanns i Sovjetunionen nuförtiden.

Klargörande: Dif spelar alltså slutspelshockey, nu återigen efter en sisådär tio år, av någon anledning med en stor och högljudd publik. AIK:are har dessutom sent om sider vaknat till (hockey)liv och ska åka pendeltåg till Södertälje(som man på sant retromanér nu återigen har börjat kalla för Beirut).

Själv ska jag redovisa någon form av recept på efterrätt på spanska(vi har de senaste två veckorna haft en väldigt matglad lärare). Jag funderar på att göra det lätt för mig och satsa på friterade bananer med glass(eller kanske marrängsviss, även om det kanske är mer 70-tal, eller kanske rent av tidlöst, vem vet?). På tv imorgon kväll? Det står väl mellan 24 karat och Fångarna på fortet(och nu kom jag på att det sistnämnda också ska komma tillbaka). Jag får väl be någon banda det då jag antar att det varken finns SVT Play, eller Internet för den delen, och jag är utomlands ett par dagar till.

Klargörande 2: Jag tycker alltså inte att något av detta är särskilt bra, eller ens roligt, mest konstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0