Musikveckan, en summering
Man behöver inte gilla Radio Depts. nya album. Det är inget tvång. Det känns också lite lättare att ogilla skivan när bandet verkar vara lite dumma i huvudet. Allt enligt den mest patetiska intervjun(som jag inte ens tänker länka till) jag har läst med en musikakt de senaste kanske tio åren.
Man måste däremot älska Paul Weller. På den nya skivan har han skalat av allt mörker(förvisso även all genialitet) från Bowie-Eno-Iggy i Berlin och ersatt det med sådan musik som min mamma tycker är trevlig. Det är också lite (frivilligt eller ofrivilligt?) komiskt att försöka Wake Up The Nation med denna musikaliska söndagsutflykt. Detta är dock knappast någonting nytt då socialism i picknickkorgen har varit någonting för honom återkommande ända sedan mitten av 80-talet. Dessförinnan lät han faktiskt, även musikaliskt, som att han skulle kunna förändra världen.
Någonting som Radio Dept. och Weller har gemensamt(förutom hyfsat latenta och ibland ganska pretentiösa socialistiska ambitioner) är att de i sommar kommer till festivalen som antagligen är Paul Weller(festivalledningen vill att besökarna ska dricka vitt vin och äta skaldjur istället för langos...).
Kate Nash gillar jag också instinktivt, även om jag är på det klara med att det där inte är något mästerverk så finns det så klart ljusglimtar.
Klargörande: Jag gillar alltså Wellers skiva, då det kanske inte framgick så klart ovan.
Man måste däremot älska Paul Weller. På den nya skivan har han skalat av allt mörker(förvisso även all genialitet) från Bowie-Eno-Iggy i Berlin och ersatt det med sådan musik som min mamma tycker är trevlig. Det är också lite (frivilligt eller ofrivilligt?) komiskt att försöka Wake Up The Nation med denna musikaliska söndagsutflykt. Detta är dock knappast någonting nytt då socialism i picknickkorgen har varit någonting för honom återkommande ända sedan mitten av 80-talet. Dessförinnan lät han faktiskt, även musikaliskt, som att han skulle kunna förändra världen.
Någonting som Radio Dept. och Weller har gemensamt(förutom hyfsat latenta och ibland ganska pretentiösa socialistiska ambitioner) är att de i sommar kommer till festivalen som antagligen är Paul Weller(festivalledningen vill att besökarna ska dricka vitt vin och äta skaldjur istället för langos...).
Kate Nash gillar jag också instinktivt, även om jag är på det klara med att det där inte är något mästerverk så finns det så klart ljusglimtar.
Klargörande: Jag gillar alltså Wellers skiva, då det kanske inte framgick så klart ovan.
Kommentarer
Trackback
