twd

1) Ariel Pink´s Haunted Graffiti - Before Today
Den skepticismen som har riktats mot den här brukar handla om att den är ojämn, är för hipsterkorrekt och handlar om så kallade genreövningar. So? Vad 2010 är inte genreövningar? Hur många album som inte är ojämna har det gjorts i år? Hur många refränger som:
Hold on, I´m calling, calling back to the bowl
And we´ll dazzle them all, hold on I´m calling, calling back...
har det gjorts i år? Dessutom är det 100 procent uppfriskande med någonting som ingen riktigt förstår vad det kommer ifrån. Några sådana skivor görs det ju knappt längre, med några undantag. Det här är ett av dem. Med rätt marknadsföring har det här potential att leva vidare nästa år och bli kanske i alla fall ett Phoenix för 10-talet. Hur många skivor kommer att leva vidare nästa år?


2) Lindstrøm & Christabelle – Real Life Is No Cool
Kom egentligen ut i början av december förra året, men i och med detta alltså också efter att man började sammanfatta det året(det gjorde man väl knappt, utan nästan bara decenniet som sådant). Den här norska dj:n och dansmusikproducenten lyckades få till ett riktigt starkt album i en genre som många försöker sig på och där starka album verkligen brukar vara en bristvara. Hatten av för denna som på sätt och vis ägde min sommar i år!

3) M.I.A - MAYA
Jag skulle ljuga om jag skrev att jag har lyssnat jättemycket på den här skivan. Men det är och känns bara så nödvändigt. Först tänkte hon göra Body Talk 1, 2 och 3 i sömnen. Men sedan kom hon på att det ju inte var någon vits med det. Albumet påminner en del om Primal Screams tio år gamla XTRMNTR i sin kompromisslöshet, men låter ändå fruktansvärt modernt, vilket verkligen är en konst i dag. Anders Nunstedt på Expressen tycker inte om den här skivan för att den är "edgy", "saknar melodier" och "inte är någon avslappningsövning". Intressant sätt att se på musik. Om man inte bryr sig om/är intresserad av att flytta gränserna, varför ska man då (egentligen) hålla på?  M.I.A:s förebild och föregångare Malcolm Mclaren gick bort detta år, samtidigt som hon själv och Wikileaks rubbade jordens cirklar.

4) Daniel Adams-Ray – Svart, vitt och allt däremellan
Årets bästa svenska i mitt tycke. Kommer antagligen att vara grammisnominerad men inte ha någon chans mot de sämre skivorna från Hellström, Robyn och Linnros. Det här är den mest vitala och dynamiska av årets stora succéer i Sverige.
5) Brian Eno – Small Craft On a Milk Sea(ej på Spotify)
Hur många comebacker var det egentligen i år? Jag har tappat räkningen. Man kan ju liksom på något sätt räkna ut Brian Eno:s betydelse i musikhistorien när han i överflödets 2010 gör en skiva som inte är i närheten av hans bästa och inte innehåller någonting nytt, men ändå utklassar det mesta andra under året.
6) Belle & Sebastian - Write About Love
En av de grupperna från Storbritanniens 90-tal som jag hade räknat ut helt. Har aldrig heller varit någon jättestor fan av gruppen egentligen. Men till skillnad från likaledes skivsläppande britt-kollegor som Tracey Thorn och Teenage Fanclub tar Belle & Sebastian faktiskt oväntat steg framåt på den här skivan. I Didn´t See It Coming, som inledningsspåret också heter. Antagligen en av årets bästa låtar.
7) LCD Soundsystem - This Is Happening
Inte riktigt lika bra som förra gången. Att få saker är så bra som Bowie/Eno/Iggy cirka 1977 håller James Murphy (här) kanske lite alltför uppenbart med om. Jag tillhör de som inte gillar att höra direkt vilken låt en musikakt har fått för sig att "låna" från. Det tar ofta ner helhetsintrycket för mig personligen. Hur som helst är det en bra och dansant klubbskiva med en del djup, precis som man har vant sig vid alltså.
8) Orup - Född i november
Hans bästa och inte minst jämnaste skiva.
9) Oskar Linnros – Vilja bli
Visserligen ojämn. Men singlarna! Hade istället kunna blivit den bästa svenska EP:n på hur många år som helst...
10) Edwyn Collins - Losing Sleep
(Eftersom att den tar sig in på listan naturligtvis)betydligt bättre än det mesta andra som har släppts i år. Dock sämre än 2007 års faktiskt ganska fantastiska Home Again. För att inte tala om den nyligen släppta Orange Juice-boxen...