Steve Coogan kör Range Rover och äter överjobbad mat

*Efter att Lokko och diverse andra källor tjatat hål i huvudet om The Trip avverkade jag igår samtliga avsnitt. Den var ju på något konstigt sätt beroendeframkallande. Imitationerna av den brittiska skådespelareliten är efter ett tag precis så otroligt tjatiga att lyssna på som jag antar att det är tänkt att de ska vara. En av mina favoritscener är när Joy Divisions Atmosphere i början av första avsnittet strömmar ut ur Range Roverns högtalarsystem och Rob Brydon ställer den fullt berättigade frågan: Why are we listening to this?
Svaret: I choose it as soundtrack for this landscape.
Liksom, om du tycker att svenska manliga kulturarbetare i 40-årsåldern är jobbiga, prova de brittiska! 

*Har lyssnat på den postuma Michael Jakson-skivan. Jag tror inte att det kräver särskilt mycket musikvana för att konstatera att det här är skrapet.
Vilket ju inte är särskilt konstigt då Michael knappast var produktiv det sista decenniet. Någonting som nästan alla de nya låtarna har gemensamt är att de låter lovande de första tio sekunderna eller så, men sedan tappar de precis allt. Det här är nog mycket riktigt till största delen bara utkast som har slutförts av andra personer för att kunna få ut skivan i julhandeln. Dock tycker jag att det, i motsats till en del konspirationsteorier, låter som att det är Michael som sjunger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0