Alla är ute efter alla
Jag tycker att det är direkt plågsamt att se ansiktsutrycket hos många muslimer, these days. Man kan ju inte säga du har ju inte gjort nåt fel till varje person man möter.
Å andra sidan känns det ju inte bra att yrkestrafik nämns som den vanligaste sysselsättningen för landets cirka 200 islamiska extremister. Och det känns inte bra att SL:s personal inte har någon utbildning i krisberedskap...
*Efter att de båda rikstäckande morgontidningarna publicerat sina årsbästalistor känns det som jag har fått vatten på min kvarn. Robyns mäktiga företagsimperium Knowitcha Bitches har mutat DN(ingen SvD-kritiker har med Robyn på sin lista). Sammanlagt fyra kritiker från de båda tidningarna har Steve Mason som etta. Jag tyckte faktiskt inte att den var så där väldigt märkvärdig(kan man inte någon gång i detta sammangang bara få klicka på Blown A Wish utan att ha hört den förut? Inte det?). Och tycker fortfarande inte det, även om jag kanske skulle kunnat ha positivt särbehandlat den, eftersom att den är från Skottland. Men någon sådan behöver ju skotsk musik inte annars, så varför skulle den få det nu.
Sedan kan jag bjuda TT Spektra på morgondagens notis.
Robyn fortsätter att skörda framgångar i världen. Nu har den ansedda brittiska tidningen The Guardian placerat hennes Body Talk på sjätte plats på sin lista över årets bästa album.
(Bonus från The Guardians kommentatorstråd: I don't get it. This is good? What's Yazoo then, one of God's aliases?
Den knycker jag som statement).
Nöjesredaktionerna beter sig som att de äntligen har fått sin Ingemar Stenmark. Den enda skillanden är att på 70-talet hette terroristerna Baader Meinhof.
Jag orkar inte länka föredömligt. Det är precis som det mesta andra så jävla tråkigt. Jag har sett både rimfrost och julbelysning förut, men jag förstår(eller, nej...) om vissa tycker att det är intressant och/eller upphetsande. Rimfrostdisco var för övrigt ganska edgy 2001. Nu är det också tråkigt, hör ni det?
Å andra sidan känns det ju inte bra att yrkestrafik nämns som den vanligaste sysselsättningen för landets cirka 200 islamiska extremister. Och det känns inte bra att SL:s personal inte har någon utbildning i krisberedskap...
*Efter att de båda rikstäckande morgontidningarna publicerat sina årsbästalistor känns det som jag har fått vatten på min kvarn. Robyns mäktiga företagsimperium Knowitcha Bitches har mutat DN(ingen SvD-kritiker har med Robyn på sin lista). Sammanlagt fyra kritiker från de båda tidningarna har Steve Mason som etta. Jag tyckte faktiskt inte att den var så där väldigt märkvärdig(kan man inte någon gång i detta sammangang bara få klicka på Blown A Wish utan att ha hört den förut? Inte det?). Och tycker fortfarande inte det, även om jag kanske skulle kunnat ha positivt särbehandlat den, eftersom att den är från Skottland. Men någon sådan behöver ju skotsk musik inte annars, så varför skulle den få det nu.
Sedan kan jag bjuda TT Spektra på morgondagens notis.
Robyn fortsätter att skörda framgångar i världen. Nu har den ansedda brittiska tidningen The Guardian placerat hennes Body Talk på sjätte plats på sin lista över årets bästa album.
(Bonus från The Guardians kommentatorstråd: I don't get it. This is good? What's Yazoo then, one of God's aliases?
Den knycker jag som statement).
Nöjesredaktionerna beter sig som att de äntligen har fått sin Ingemar Stenmark. Den enda skillanden är att på 70-talet hette terroristerna Baader Meinhof.
Jag orkar inte länka föredömligt. Det är precis som det mesta andra så jävla tråkigt. Jag har sett både rimfrost och julbelysning förut, men jag förstår(eller, nej...) om vissa tycker att det är intressant och/eller upphetsande. Rimfrostdisco var för övrigt ganska edgy 2001. Nu är det också tråkigt, hör ni det?
Kommentarer
Trackback
