Superlarvigt eller underbart?
Jag kan egentligen inte bestämma mig huruvida jag tycker att det här är superlarvigt eller underbart.
Tre frågor reser sig dock omedelbart.
1) Hur många legendariska gästartister går det att ha med på ett och samma album?
2) Det är alltså ungefär det här som krävs för att orsaka någon form av förhandsintresse/hajp för ett skivsläpp på tiotalet?
3) Frågan som också ställs i artikeln i passagen om Jones/Simonon: Is this, in fact, the most west London track ever?
Tre frågor reser sig dock omedelbart.
1) Hur många legendariska gästartister går det att ha med på ett och samma album?
2) Det är alltså ungefär det här som krävs för att orsaka någon form av förhandsintresse/hajp för ett skivsläpp på tiotalet?
3) Frågan som också ställs i artikeln i passagen om Jones/Simonon: Is this, in fact, the most west London track ever?
Kommentarer
Trackback
