Manchester
Igår såg jag om Jon Savages(han står inte som regissör, men det kunde ju ha "provat" att göra den utan honom som "writer" och "consultant", om man säger så...) Joy Division-dokumentär på SVT Play. Den var faktiskt ännu bättre än jag tyckte att den var när jag såg den första gången i samband med att bandets båda album återutgavs för två år sedan. För en gångs skulle känns det heller inte krystat att påstå att bandet i fråga förändrade en hel stad. Vågen som startade med Joy Division är idag en integrerad del av Manchesters historiska utveckling. New Order, som ju de återstående medlemmarna som bekant bildade ur askan av Ian Curtis självmord, förändrade dessutom musiklandskapet för alltid.
Själv började jag under programmets gång fundera över vilken som är den allra bästa låten, respektive albumet från Manchester. Det skulle nog på fullt allvar nästan vara lättare att utse det bästa albumet från New York, vilket inte säger så lite om kvaliteten den här epoken(för det blir ju knappast tal om någon skiva från 2005, om man säger så...) håller.
Love Will Tear Us Apart är ju svår att komma ifrån om man ska ta med inflytande, omdelbarhet och hållbarhet i bedömningen. Det är nog The Manchester Anthem när allt kommer omrking. Den skulle självklart finnas med även på min högst objektiva favoritlista. Dock inte allra längst upp. Själv tycker jag nog att Decades är lika bra, om inte bättre. Den kan dock naturligtvis inte hota LWTUA som anthem betraktat.
Ceremony och Blue Monday av New Order är låtar som nafsar Joy Divisions mest kända låt i hälarna. Den förstnämnda var ju den första låten de spelade in som sina mer elektroniskt orienterade efterföljare. Den andra var(och är väl fortfarande?) den mest sålda 12"-singeln genom tiderna. New Orders bästa låtar är i mitt fullt objektiva tycke dock The Perfect Kiss och Temptation.
En annan låt som ligger i närheten är Happy Mondays 24 Hour Party People(mer som statement än ur något kvalitetshänseende).
Den Manchester-gruppen som är mest känd för den stora massan är naturligtvis Oasis. Jag tröttnade på dem snabbare än de flesta andra(typ innan jag började högstadiet 96 ;) ). Nu har alla andra också varit less på dem ett bra tag. Främsta anledningen till att jag själv inte gillar dem är att de till skillnad mot en majoritet av de övriga mest kända Manchester-banden tittade bakåt, istället för famåt. Men Live Forever är fortfarande en fantastisk och mycket känd låt och ska naturligtvis omnämnas här.
The Smiths klassiker är naturligtvis med subjektivt. Men de får nog svårt att rent objektivt matcha tidigare och senare nämnda akters mest kända alster som anthems betraktat. Detta antagligen på grund av att många människor fortfarande genuint avskyr detta band(dock inte på Söder eller Madrids motsvarighet Malasana, för delen ;) ).
Tvåa när det gäller Manchester-anthems är nog trots allt Fools Gold. Det är dock den av Stone Roses samtliga låtar som jag personligen är mest trött på. Waterfall, Where Angels Play, She Bangs The Drum blir mina personliga val från detta band som nog både objektivt och subjektivt gjort det bästa albumet.
Album subjektivt typ så här(jisses vilka album...):
1)The Stone Roses - The Stone Roses
2) The Smiths - The Queen Is Dead
3) Joy Division - Closer
Låtar subjektivt: Waterfall är på min topp tre alla kategorier och vinner därför här också. Annars måste jag passa, helt omöjligt att sålla.
Apropå Manchester och fredag: Helt otroligt klockrent!
Och så en uppdatering: Det här inlägget var tydligen betydligt bättre tajmat än det egentligen var meningen.
Själv började jag under programmets gång fundera över vilken som är den allra bästa låten, respektive albumet från Manchester. Det skulle nog på fullt allvar nästan vara lättare att utse det bästa albumet från New York, vilket inte säger så lite om kvaliteten den här epoken(för det blir ju knappast tal om någon skiva från 2005, om man säger så...) håller.
Love Will Tear Us Apart är ju svår att komma ifrån om man ska ta med inflytande, omdelbarhet och hållbarhet i bedömningen. Det är nog The Manchester Anthem när allt kommer omrking. Den skulle självklart finnas med även på min högst objektiva favoritlista. Dock inte allra längst upp. Själv tycker jag nog att Decades är lika bra, om inte bättre. Den kan dock naturligtvis inte hota LWTUA som anthem betraktat.
Ceremony och Blue Monday av New Order är låtar som nafsar Joy Divisions mest kända låt i hälarna. Den förstnämnda var ju den första låten de spelade in som sina mer elektroniskt orienterade efterföljare. Den andra var(och är väl fortfarande?) den mest sålda 12"-singeln genom tiderna. New Orders bästa låtar är i mitt fullt objektiva tycke dock The Perfect Kiss och Temptation.
En annan låt som ligger i närheten är Happy Mondays 24 Hour Party People(mer som statement än ur något kvalitetshänseende).
Den Manchester-gruppen som är mest känd för den stora massan är naturligtvis Oasis. Jag tröttnade på dem snabbare än de flesta andra(typ innan jag började högstadiet 96 ;) ). Nu har alla andra också varit less på dem ett bra tag. Främsta anledningen till att jag själv inte gillar dem är att de till skillnad mot en majoritet av de övriga mest kända Manchester-banden tittade bakåt, istället för famåt. Men Live Forever är fortfarande en fantastisk och mycket känd låt och ska naturligtvis omnämnas här.
The Smiths klassiker är naturligtvis med subjektivt. Men de får nog svårt att rent objektivt matcha tidigare och senare nämnda akters mest kända alster som anthems betraktat. Detta antagligen på grund av att många människor fortfarande genuint avskyr detta band(dock inte på Söder eller Madrids motsvarighet Malasana, för delen ;) ).
Tvåa när det gäller Manchester-anthems är nog trots allt Fools Gold. Det är dock den av Stone Roses samtliga låtar som jag personligen är mest trött på. Waterfall, Where Angels Play, She Bangs The Drum blir mina personliga val från detta band som nog både objektivt och subjektivt gjort det bästa albumet.
Album subjektivt typ så här(jisses vilka album...):
1)The Stone Roses - The Stone Roses
2) The Smiths - The Queen Is Dead
3) Joy Division - Closer
Låtar subjektivt: Waterfall är på min topp tre alla kategorier och vinner därför här också. Annars måste jag passa, helt omöjligt att sålla.
Apropå Manchester och fredag: Helt otroligt klockrent!
Och så en uppdatering: Det här inlägget var tydligen betydligt bättre tajmat än det egentligen var meningen.
Kommentarer
Trackback
