Kylan ute, oron inne

Jag oroar mig i inlägget nedan för att Golfströmmen som en följd av den globala uppvärmningen(sic!) redan har säckat ihop, och att det följaktligen är därför det är så kallt ute. David oroar sig över hur det ska gå för vår generation. Vi har i livet haft det alldeles för lätt, eller alldeles för svårt, beroende på vem man frågar. Förmodligen så ligger sanningen som i de flesta fall någonstans mitt emellan. Å ena sidan tycker vi om alla valmöjligheter som finns nu, å andra sidan tycker vi att det skulle vara skönare om det inte fanns så mycket att välja på. Å ena sidan är en del av oss glada över att ha hela historien tillgänglig några klick bort, medan en del andra av oss inte kommer ihåg, bryr oss om eller ens förstår vad som hände så sent som i oktober förra året. Å ena sidan är vi tacksamma för allting som alla äldre har byggt upp och åstadkommit för oss att ta del av. Å andra sidan blir vi frustrerade av att ingen bryr sig om någonting av det vi gör, eftersom att allting redan är gjort(I´m forty years younger than you....) Det enda vi titt som tätt blir tillfrågade om i både formella och informella sammanhang har med så kallade sociala medier att göra. Det enda som vi tros veta mer än de äldre generationerna om. Allt detta tror jag beror på en upplevelse av att vi, trots att vi har så många valmöjligheter, egentligen inte kan påverka mer än oss själva(om ens det).

Hur som helst. Att det är så kallt ute kan man ju också se som ett tecken på att allting nu håller på att bli som vanligt igen(förutom att det alltså tydligen är minusgrader i Florida). Ingvar Oldsberg och Michael Parkinson turas om framför skivspelaren...
..menvafan! Nu hamnade jag ju likförbannat i det sena 00-talets så kallade gubbtrend. Det var/är till och med trendigt att vara gammal. Hoppet är jävlar i mig helt ute(för oss)!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0