Sverige, Sverige är ett lustigt land
Jag fascineras inte sällan av Sverige. Till de bra delarna hör naturligtvis medvetenheten och den höga lägstanivån på snart sagt det mesta.
Att medvetenheten i det här landet också går hand i hand med ängsligheten är knappast någon nyhet för någon.
Men trots att människor lever allt mer olika liv så har vi en tendens att bara ha en sak åt gången, påhejade av media naturligtvis. Påstan har man ju skällt en del på genom åren, det här var dock en ganska intressant artikel.
Men jag skakar på huvudet. När blev alla människor, enligt tidningarnas nöjesredaktioner, "hipsters"?
Vad gör en hipster? Är det bara i Sverige människor är hipsters? Det är så klart att det finns i andra länder också, men det är väl bara i Sverige det anses vara allmänintresse med hipsters(?). Samma sak med bratsen. De har naturligtvis funnits lite överallt där det funnits pengar. Men det var väl bara i Sverige det (med hjälp av media) blev en folkrörelse som fick spridning "ute i landet"? Modebloggarna? Finns väl också i många andra länder. Men då rör det väl sig mest om folk som faktiskt kan någonting om mode, alternativt bor på bekvämt avstånd från någon av världens verkligt exklusiva shoppinggator. I Sverige? Folkrörelse! I varenda radhuslänga, i varenda förort, bruksort skulle/ska det modebloggas.
Det här går vidare genom en hel rad andra saker. Vissa av dem är väl bra för landet. Som att alla skulle skaffa dator väldigt tidigt, att bredbandet som ett led av detta skulle byggas ut väldigt snabbt i hela landet. Som att en, i jämförelse med andra länder, onormalt stor del av befolkningen förstår att det är bra att röra på sig, och därför gör så relativt regelbundet.
Människor i andra länder är faktiskt ganska ofta avundsjuka på oss för allt det här. Att det faktiskt (fortfarande) finns trender och företeelser som får fäste i en sådan utsträckning att man utan att överdriva allt för mycket kan säga att "alla" gör det. Jag minns när jag i vintras, med några andra svenskar i sällskap med människor från andra länder berättade om sommaren 2007 när "alla" i landet läste någon del ur Milleniumtrilogin vart man än vände sig. Sådant händer helt enkelt inte i Spanien, Storbritannien, Italien. Möjligen förr, men inte nu, framgick det tydligt av reaktionerna på detta. Att Sverige är ett litet och relativt homogent land har naturligtvis spelat /spelar naturligtvis roll. Men det kan inte vara hela förklaringen. Då skulle alla små länder ha en armé av små modebloggerskor.
Frågan jag egentligen ville ha svar på är: Vad skiljer en vanlig hipster från en så kallad "svennehipster"? Underlättar det om man har vuxit upp i Västsverige och allra helst i Skara-trakten? Ska det gå att föreställa sig att personen i mitten av förra decenniet såg en konsert med Gyllene Tider i Lysekil? Eller är det, trots en medvetenhet, avsaknad av stil man ska se upp med? Har man kanske fastnat i en viss typ av electroremixer, eller lyssnar man på alla "hippa" låtar som alla andra hippa svenskar lyssnar på? Man är inte genuin? Man lyssnar på LCD Soundsystems nya skiva men klarar inte av att pricka in 70-talsreferenserna i (den obefintliga) skivsamlingen? Eller är det inte ens ett skällsord? Kan DN Påstan reda ut det här nästa vecka? Man har ju själva försökt få det till intressant för allmänheten. Och nu försöker den bäst den kan att leva upp till kraven – igen.
Att medvetenheten i det här landet också går hand i hand med ängsligheten är knappast någon nyhet för någon.
Men trots att människor lever allt mer olika liv så har vi en tendens att bara ha en sak åt gången, påhejade av media naturligtvis. Påstan har man ju skällt en del på genom åren, det här var dock en ganska intressant artikel.
Men jag skakar på huvudet. När blev alla människor, enligt tidningarnas nöjesredaktioner, "hipsters"?
Vad gör en hipster? Är det bara i Sverige människor är hipsters? Det är så klart att det finns i andra länder också, men det är väl bara i Sverige det anses vara allmänintresse med hipsters(?). Samma sak med bratsen. De har naturligtvis funnits lite överallt där det funnits pengar. Men det var väl bara i Sverige det (med hjälp av media) blev en folkrörelse som fick spridning "ute i landet"? Modebloggarna? Finns väl också i många andra länder. Men då rör det väl sig mest om folk som faktiskt kan någonting om mode, alternativt bor på bekvämt avstånd från någon av världens verkligt exklusiva shoppinggator. I Sverige? Folkrörelse! I varenda radhuslänga, i varenda förort, bruksort skulle/ska det modebloggas.
Det här går vidare genom en hel rad andra saker. Vissa av dem är väl bra för landet. Som att alla skulle skaffa dator väldigt tidigt, att bredbandet som ett led av detta skulle byggas ut väldigt snabbt i hela landet. Som att en, i jämförelse med andra länder, onormalt stor del av befolkningen förstår att det är bra att röra på sig, och därför gör så relativt regelbundet.
Människor i andra länder är faktiskt ganska ofta avundsjuka på oss för allt det här. Att det faktiskt (fortfarande) finns trender och företeelser som får fäste i en sådan utsträckning att man utan att överdriva allt för mycket kan säga att "alla" gör det. Jag minns när jag i vintras, med några andra svenskar i sällskap med människor från andra länder berättade om sommaren 2007 när "alla" i landet läste någon del ur Milleniumtrilogin vart man än vände sig. Sådant händer helt enkelt inte i Spanien, Storbritannien, Italien. Möjligen förr, men inte nu, framgick det tydligt av reaktionerna på detta. Att Sverige är ett litet och relativt homogent land har naturligtvis spelat /spelar naturligtvis roll. Men det kan inte vara hela förklaringen. Då skulle alla små länder ha en armé av små modebloggerskor.
Frågan jag egentligen ville ha svar på är: Vad skiljer en vanlig hipster från en så kallad "svennehipster"? Underlättar det om man har vuxit upp i Västsverige och allra helst i Skara-trakten? Ska det gå att föreställa sig att personen i mitten av förra decenniet såg en konsert med Gyllene Tider i Lysekil? Eller är det, trots en medvetenhet, avsaknad av stil man ska se upp med? Har man kanske fastnat i en viss typ av electroremixer, eller lyssnar man på alla "hippa" låtar som alla andra hippa svenskar lyssnar på? Man är inte genuin? Man lyssnar på LCD Soundsystems nya skiva men klarar inte av att pricka in 70-talsreferenserna i (den obefintliga) skivsamlingen? Eller är det inte ens ett skällsord? Kan DN Påstan reda ut det här nästa vecka? Man har ju själva försökt få det till intressant för allmänheten. Och nu försöker den bäst den kan att leva upp till kraven – igen.
Kommentarer
Trackback
