VM - slut

Det är med min överdrivna slutledningsförmåga nästan alldeles för självklart. Allting från det tidiga 90-talet är tillbaka och den här VM-turneringen var i själva verket en återkomst för VM 90. Det var enligt de allra flesta en tråkig turnering spelmässigt. Men den innehöll flera företeelser vid sidan om som fick stor återklang i världen. I VM 90 var det ju bland annat Roger Millas målgester och några låtar som för alltid är inpräntade i historien. De olika melodislingorna som fanns sedan tidigare, men som gjordes riktigt populära genom Put Em Under Pressure, hörs ju till exempel fortfarande ofta på diverse sjungande läktare i världen.

Från årets turnering kommer man precis som från VM 90 att minnas ett antal väldigt udda saker. Den tippande bläckfisken, zzzzzzzuuuuummm(som jag vid gud hoppas inte får spridning till läktare i resten av världen), att Tyskland var "popplaget". Finalen – sjukt udda. Massor av varningar, fler missade målchanser än, än än i. Hur som helst. Spanien har ju bäst spelarmaterial av alla landslag i hela världen. Så det är väl logiskt att de vinner sin första VM-titel nu. Holland skulle väl med samma logik ha vunnit sina finaler på 70-talet. De hade också kunnat ta ett guld 98. Måste kännas sjukt bittert nu, när man försökte med samma mynt som flerfaldiga mästare som Italien och Tyskland, men ändå inte lyckades. Nu har alla de befolkningmässigt största länderna i Europa vunnit mästerskapet.

Men man behöver inte avsluta ett sånt här inlägg på något sportjournalistiskt sentimentalt vis. Det här var tillsammans med 2002 det VM:et jag har fått ut minst av de jag upplevt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0