Stillestånd
Oj oj oj, jag hade nästan glömt bort hur segt det är att jobba "kväll" på sommarslö redaktion.
Menande blickar mot Kobra-Kristoffer i Aktuellt-studion. Liksom, när han är där, vet man att vi är på sista veckan i juli.
Delar av nöjesredaktion hasar in och försöker hitta någon upphetsande bild på sommarsvensk artist som alltid sommarturnerar i sommarsverige.
Jag: Skönt att du slapp Winnerbäck i lördags i alla fall(åsyftandes stormovädret som då drog in).
Nöje: Ja(paus) på många sätt.
Och det var väl, när allt kommer omkring, det ulitmata beviset på att han nu är den största svenska artisten i Sverige. I media med omnejd har han gått från småpopulär ganska kreddig P3-artist, via riktigt stor P3-artist, en kort stund som ganska mobbad, till att släppa någon form av irländsk skiva och bli tagen till nåder, övergå till att i första hand bli en P4-artist. Nu är vi alltså i ett läge när man skickar han, vad heter han nu, som brukar skriva Winnerbäck-recensionen för oss. För jag tänker inte göra det.
Gessle är ju nuförtiden inte en och samma person. Han växte sig vid någon tidpunkt förbi detta. Det är så sjukt att människor kan sitta på en fikarast att garva ihjäl sig åt diverse svenska textrfragment människan lämnat efter sig, sågar hela honom. För att därefter en stund senare konstatera att en del Roxette-låtar i dag låter faktiskt ganska bra. Utan att(tänka på) att återknyta till att ge Gessle kredd för detta.
Lundell – borta från tronen. Ledin – helt harmlös. Håkan – har aldrig varit riktigt så stor och känns också lite på nedgång popularitetsmässigt.
Ingen annan artist eller grupp kan innebära ett sånt där riktigt hallaballoigt svenskt picknickparty(utan att egentligen ha det som mål) för alla människor i åldrarna 10-60, och går därmed bort.
Menande blickar mot Kobra-Kristoffer i Aktuellt-studion. Liksom, när han är där, vet man att vi är på sista veckan i juli.
Delar av nöjesredaktion hasar in och försöker hitta någon upphetsande bild på sommarsvensk artist som alltid sommarturnerar i sommarsverige.
Jag: Skönt att du slapp Winnerbäck i lördags i alla fall(åsyftandes stormovädret som då drog in).
Nöje: Ja(paus) på många sätt.
Och det var väl, när allt kommer omkring, det ulitmata beviset på att han nu är den största svenska artisten i Sverige. I media med omnejd har han gått från småpopulär ganska kreddig P3-artist, via riktigt stor P3-artist, en kort stund som ganska mobbad, till att släppa någon form av irländsk skiva och bli tagen till nåder, övergå till att i första hand bli en P4-artist. Nu är vi alltså i ett läge när man skickar han, vad heter han nu, som brukar skriva Winnerbäck-recensionen för oss. För jag tänker inte göra det.
Gessle är ju nuförtiden inte en och samma person. Han växte sig vid någon tidpunkt förbi detta. Det är så sjukt att människor kan sitta på en fikarast att garva ihjäl sig åt diverse svenska textrfragment människan lämnat efter sig, sågar hela honom. För att därefter en stund senare konstatera att en del Roxette-låtar i dag låter faktiskt ganska bra. Utan att(tänka på) att återknyta till att ge Gessle kredd för detta.
Lundell – borta från tronen. Ledin – helt harmlös. Håkan – har aldrig varit riktigt så stor och känns också lite på nedgång popularitetsmässigt.
Ingen annan artist eller grupp kan innebära ett sånt där riktigt hallaballoigt svenskt picknickparty(utan att egentligen ha det som mål) för alla människor i åldrarna 10-60, och går därmed bort.
Kommentarer
Trackback
