När jag ändå har det färskt i åtanke

Varför är det bara (unga) människor från Storstockholm, Örgryte och eventuellt också Mölndal samt någon by i Norrlands inland, i hela världen, som tycker att det är intressant att besöka ställen som till exempel Buddha Bar?
Jag tyckte själv att det var lite kittlande(för ungefär sex år sedan) att vara inne på Tantra i London. Det ska dock tilläggas att där inne var Michael Parkinson, Lionel Ritchie, Kate Moss och Rysslands rikaste man(de hade alltså inte enligt klubben själva varit där någon gång, utan de var där när jag var där).
Hur som helst, nästan samtliga av de ställen som utger sig för att vara någonting sådant är inte i närheten av att vara någonting sådant. Och inte ens om de är någonting sådant förtjänar de vår uppmärksamhet.
Så vad är svenskarnas problem? De är varken fotbollsproffs, b-kändisar, eller förmögna idiotturister på besök. Varför vill de åka till Buddha Bar? Lionel Ritchie kommer knappast att vara där, det är jag nästan säker på(och om det ändå är det mest intressanta som kan hända, varför vill de träffa Lionel Ritche?).

Spanjoren jag bor med(har det gått upp för mig eftherand) har ett efternamn som gör att han relativt lätt skulle slinka in på något av de här fullständigt ointressanta ställena. Det har dock aldrig fallit honom in att ens prata om Buddha Bar(till exempel). Ingen annan(hyfsat gynnad individ) från något annat land har i min närhet visat något intresse för att gå på något av de här ställena. Inte ens människor från kulturellt väldigt närliggande länder som Norge, Danmark och Schweiz. Så vad beror det här på? Vi måste ta itu med detta snart. Jag tror att det är viktigt för landets fortsatta utveckling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0