Nedslag i verkligheten, typ
Läser Lasse Wierup och Erik del la Regueras bok Kokain. Hittills är det särskilt intressant med CIA:s samarbete med kokaingrossisterna i Centralamerika på 80-talet(de hade gemensamma fiender i världens alla kommunister).
Men bortsett från det. Stockholm på 80-talet. Vilket ställe!
Tommy Körberg, Plura, Jannike Björling, Björn Borg, Mats Wilander, Johannes Brost(vad har de gemensamt? Nej, jag skojar bara...), "Tjock-Steffe", "Young Urban Professionals", alla konstskojare.
Jag är emot alla illegala droger(mest av den anledningen att de göder de moraliskt mest genomruttna människorna i världen). Men varför sitter jag och småler för mig själv när jag läser kapitlet om 80-talets kokainrus på Café Opera. Jag känner mig som Filip och/eller Fredrik!
Edit: Nu uppdaterad med anpassad spellista. Det måste vara svenskt och helst från andra hälften av 80-talet, innan världen(och främst London) slog igenom hyfsat brett i Sverige. Lite schizo med Lundell och Chattanooga, kan man tycka. Men det är i blandningen mellan alltför bredbent gubbrock och två finska systrar som inte kan stå stilla (som Uggla skulle ha sagt...) som nyckeln ligger(fråga vem som helst i Killinggänget!). Jag skippar också Dansa i neon och Freestyle som i sammanhanget känns lite för uttjatat och kitschigt.
(den första och sista låten hamnade där de ligger av en slump, men det passade ju ovanligt bra, kom jag på...).
Men bortsett från det. Stockholm på 80-talet. Vilket ställe!
Tommy Körberg, Plura, Jannike Björling, Björn Borg, Mats Wilander, Johannes Brost(vad har de gemensamt? Nej, jag skojar bara...), "Tjock-Steffe", "Young Urban Professionals", alla konstskojare.
Jag är emot alla illegala droger(mest av den anledningen att de göder de moraliskt mest genomruttna människorna i världen). Men varför sitter jag och småler för mig själv när jag läser kapitlet om 80-talets kokainrus på Café Opera. Jag känner mig som Filip och/eller Fredrik!
Edit: Nu uppdaterad med anpassad spellista. Det måste vara svenskt och helst från andra hälften av 80-talet, innan världen(och främst London) slog igenom hyfsat brett i Sverige. Lite schizo med Lundell och Chattanooga, kan man tycka. Men det är i blandningen mellan alltför bredbent gubbrock och två finska systrar som inte kan stå stilla (som Uggla skulle ha sagt...) som nyckeln ligger(fråga vem som helst i Killinggänget!). Jag skippar också Dansa i neon och Freestyle som i sammanhanget känns lite för uttjatat och kitschigt.
(den första och sista låten hamnade där de ligger av en slump, men det passade ju ovanligt bra, kom jag på...).
Kommentarer
Trackback
