twd

Förr om åren brukade jag alltid garva åt alla som alltid åkte till samma ställen när de skulle bort. Samma campingplats på Öland, samma hotell i Playa del Ingles och så vidare. Det finns ju så mycket att se. Människor(från alla samhällsklasser) i stockholmstrakten verkar till exempel alltid ha haft något slags inopererat chip som gör att de alltid kommer tillbaka till Gotland. Oförståeligt. Gotland består av skog, en ringmur, får och massor av stockholmare(som påminner om just får när de går runt i sina vindtäta seglarjackor i Visby).

Till saken hör att jag har blivit precis som de jag alltid garvade åt förut. Nu när jag är sugen på att åka iväg till någon stad över en utdrygad helg(eller nåt) försöker jag bli intresserad av orter jag aldrig har varit i tidigare. Men det går inte. De enda städerna jag är intresserad av att åka till är sådana där jag har varit flera gånger förut.

Nya dofter, smaker. Platser jag inte har sett förut! Inspirerande!

Nej. Tydligen inte. Jag vill köpa Time Out, fylla på Oyster Card, gå omkring i Kensington Gardens. Eller knalla runt i Vesterbro och bli överkörd av cyklar.

Vad har det blivit för fel på mig? Har jag blivit rädd för att gå vilse? Tycker jag att det är jobbigt att behöva gå omkring och titta på en karta?

Det är väl dagar som den här man ska lyssna på den här, antar jag.