"Jag brukar säga Philip Roth..."

Alltså, allt det här med Nobelpriset (i litteratur) är så bedrövligt. Kulturredaktörerna i de olika länderna ringer till varandra och ber om att få deras tips för i år. Och de svarar som de brukar: Philip Roth, Joyce Carol Oates, McEwan, McCarthy.
Författare som de i egenskap av kulturredaktörer sannolikt har läst en del av och som de kan uttala sig om. Författare som också sannolikt en ganska stor andel av de som läser och bryr sig om förhandsspekulationerna sannolikt också bryr sig om.

Sedan blir det som det brukar. En författare från något icke engelskspråkigt land som inte ens de som sitter i akademin har någon vidare koll på(därav de senaste årens kvalificerade gissningar utifrån vad det plötsligt har börjat googlas på från akademihåll). Alternativt en dramatiker som samma människor som vet vem Philip Roth är också känner till, men som man inte har tänkt på eftersom att man tänker teater i förhållande till den personen.

Sedan springer småborgarna benen av sig för att köpa en tråkig bok av "Orhan Pamuk". Den turkiske(eller någon annan nationalitet) författaren som ingen hade hört talas om innan blir nu, för samma personer som vet vem Joyce Carol Oates är, synonymt med den där tråkiga författaren som fick Nobelpriset. Var det 2004. Nej 2006 var det nog....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0