twd

Belle & Sebastian har i mitt tycke alltid balanserat på gränsen mellan popelegans och poptristess. Kanske framförallt de senaste fyra-fem åren har B&B känts väldigt mycket 90-talet ringde och..., ja ni vet. Därför gläds jag åt att den nya skivan faktiskt låter riktigt bra, välgjord och inspirerad(faktiskt).

Ett alternativt rubrikförslag som jag har diskuterat i samband med det här inlägget är skottar man vet var man har.
Exempel på andra sådana är Teenage Fanclub och Edwyn Collins och Alex Fergusson. Exempel på motsatsen är Primal Scream.

Men nu blev rubriken Make me dance, I want to surrender i stället.