Motreaktion?

Blir det ingen motreaktion på allt detta Skottland? Jo det blir det. Av en slump började jag lyssna på Pauls Boutique. Det var (bland annat typ) sådan här musik jag hade tur att komma i kontakt med cirka 99. Jag slapp i och med detta både Kent och andra vändan Oasis. Det är ju faktiskt synd om alla människor som lyssnar på någon slags röstförvrängning och tror att de lyssnar på hip-hop. Det är synd att just det här New York antagligen bara kunde göras ordentligt en gång. Det är synd att många människor medvetet elller omedvetet tror att Beastie Boys är alldeles för enkelt, och därmed förbiser detta album. Jag menar hur bra kan det bli egentligen? Tröttheten och likgiltigheten inför just funkig hip hop har(med rätta) varit stor de senaste sju-åtta åren. Just därför har ribban höjts för vad som är bra. Och ändå är det här fortfarande cutting edge. Otroligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0