Nitti

Pitchfork har i veckan publicerat en lista med sina 200 bästa 90-talslåtar. Deras olika listor är, i jämförelse med många andra liknande listor, förhållandevis bekväma att ta på allvar eftersom att de oftast är mycket väl researchade och inte ute efter något övertydligt publikfrieri. Det är ju i stort sett omöjligt att hålla med helt och hållet när det finns så mycket att välja på. Men deras albumlistor för de olika decennierna känns ändå välmotiverade, även om jag väl inte älskar Radiohead lika mycket som redaktionen verkar göra.

Två grejer med listan över 90-talslåtar:

*Jag tycker att topp tio är långt ifrån klockren. Only Shallow(Hej Schyffert!) är fantastisk. Common People är möjligen den ulitmata 90-talslåten, men därför naturligtvis också brutalt sönder – spelad, skrålad och diskuterad. Annars klarar jag mig utan resten på topp tio.

*Det är en speciell känsla att faktiskt minnas vad man gjorde när man hörde flera av de olika låtarna första gången. De tidigare decenniernas låtar har jag naturligtvis ingen möjlighet att koppla till olika händelser i mitt eget liv. Och 00-talet innebar ett helt annat musikklimat, med inte lika omvälvande låtar. Att det skulle bli så var naturligtvis svårt att förutse på 90-talet. Är det 91 och 99 som har flest spår med på den där listan? Det känns så. När jag upplevde 1999 på plats tänkte jag flera gånger, vilket jävla år ur ett populärkulturellt perspektiv. Det är faktiskt sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0