twd

Det blir lite inläggsdiarré så här på lördagseftermiddagen och tidiga kvällen.
Det är helt enkelt otroligt att Robyn kan väcka så mycket kärlek och hat med ytterligare en skiva som är en typisk trea av fem. Jag förstår det helt enkelt inte, åt något av hållen. En skiva som låter modernt elektronisk men utan någonting som kan få en att komma i någon som helst sinnesstämning.

Eller hatet är väl antagligen en effekt av tjatet(i gamla och nya medier).
Om man nu ska försöka få lite rim(!) och ranson på det hela.

Liknelsen med Gudfadern 2 här är helt magisk. Nästan i klass med Nöjesguiden som förra gången menade att hon snart var i samma liga som Miles Davis och Bowie. Simply amazing.

De här recensenterna måste väl ändå ha hört en hel del musik genom åren, menar jag...

Include Me Out tycker jag nog var bäst på skivan, följt av singeln Hang With Me.

Och tyvärr. Hon är faktiskt inte alls särskilt stor utanför Skandinavien. Sveriges överlägset största musikexport just nu är snarare Swedish House Mafia. Inte den typen av house jag själv föredrar, men det kan vara bra att känna till att det är så.