twd

Diana Ross - Diana (1980)

Ett av de där albumen som man ofta inte orkar lyssna på, för att man helt enkelt har hört låtarna för många gånger, snarare än att albumet är krävande att ta sig an. Men ja, det finns faktiskt på riktigt en skiva som innehåller de här låtarna. När det gäller koncentration av megahits(även de som inte släpptes som singlar är ju "hits" här...) på en skiva så är det väl i stort sett bara (i tur och ordning) Thriller, Bad, True Blue och Purple Rain som kan matcha den här skivan. Men där alla nämnda skivorna har åldrats påtagligt (jo, kom igen nu!) har Diana rent musikaliskt inte åldrats alls. Att man har hört flera av låtarna hundra miljoner gånger i ibland fruktansvärt jobbiga sammanhang hör inte riktigt hit. Poängen är att de inte låter sämre än den hundrade gången man hörde dem. Rent subjektivt föredrar jag själv faktiskt 1979 års The Boss som känns varmare och som inte har lika uttjatat låtmaterial. Den skivan känns på något sätt mer Diana än den här som heter så. Den här skivan borde väl egentligen i ärlighetens namn heta Nile(efter producenten och Chic-legendaren Rodgers). Hur som helst, när man sätter sig ner och lyssnar på skivan(och hela låtarna!) utan att kolla vilken av alla monsterhits som är nästa låt så låter det fortfarande fantastiskt.