twd

Halllå där...
.."det svenska musikundret".
När ska ni göra någonting som är intressant på riktigt?

Jag har ju varit inne på det här tidigare vill jag minnas, och jag ska därför inte tjata om fantasilösheten hos våra inrikes ständigt väldigt hyllade etablerade artister. Det finns också en väldigt naturlig förklaring till allt detta. När man så att säga tycker sig slå i taket inom sin sfär i Sverige så finns det ju OÄNDLIGT med ytterligare inspirationskällor i form av föregångare i främst Storbritannien och USA, om man vill "byta (lite) spår".

Om man däremot själv är själva inspirationskällan eller alltid har befunnit sig väldigt nära själva ursprungen både mentalt och geografiskt, så måste man tänka och göra väldigt mycket utanför boxen om man känner sig tvingad att göra något nytt/annat.

I den här staden där jag nu befinner mig är ju Per Gessle den store sonen..., förlåt jag menar ideologiske envåldshärskaren. Hans konstnärsskap kan man dela upp i tre perioder.
1) När han berättade om hemstadens stränder och solbrända flickor.
2) När han erövrade världen med självhäftande melodier och svårslagna nonsenstexter på engelska.
3) När han skildrade hur det känns att sitta på en sten, vid en sjö, i en skog och fiska. Det är när han kom till den här tredje punkten som han, om han inte hade haft det mentala handikappet att komma från Halmstad, hade kunnat göra någonting...annat...