Utterly, utterly depressing

Jag har inte, och har aldrig haft några större problem. Men nu är allting bara så jävla tråkigt hela tiden. Om man på 90-talet lyssnade på My Bloody Valentine så är man i dag helt säkert informationschef i Båstads kommun(denna märkliga uppfinning som jag allt eftersom blir alltmer varse här nere). Allt är skit, hur fan står man ut? Finns det någon anledning att vara optimistisk? Svaret är nej. Ingenting kommer någonsin mer att bli intressant. Och om någon är intresserad av att sätta emot så är ni välkomna, ni bedrar bara er själva.

Ut med Lagrell, in med en åsna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0