twd

Beastie Boys - Paul´s Boutique (1989)

Det finns så mycket att skriva om den här skivan att jag av ren självbevarelsedrift kommer att hålla det väldigt subjektivt. Men om vi tar avstamp i föregående placering så kan vi väl börja med och apropå samplingar. Det har aldrig samplats så här bra någon annanstans, och vågar jag påstå, kommer aldrig att göra det heller. Det har heller aldrig tidigare eller senare gjorts ett så här bra hip hop-album, och det lär väl inte komma i framtiden heller. Flera av hip hop-albumen under genrens guldålder i mitten av 90-talet är väl kanske fantastiska – i jämförelse med musiken som görs nuförtiden. Men det har för det allra mesta åldrats dåligt. Visst, ni kan komma med Biggie och Nas et al.(har ingenting emot någon av dem). Men texterna är ALDRIG huvudsaken i musik. Musik är inte böcker. Texterna kan däremot förstärka upplevelserna av musiken.

Talande empiriska studier i anslutning till Paul´s Boutique:
Uteställe i storstad utomlands för inte så längesedan. Småprat med amerikanska om vänder, vind och uppfattning om stället vi befinner oss på. Vi är någonstans mitt i låten Car Thief när jag i konkurrens med högtalarsystemets ljudvågor lyckas nå ut med den något torftiga uppfattningen om att det är bra musik här.

Svar direkt:
HAHA!!!!! PAUL´S BOUTIQUE!!!!!!!!!!!
DET HÄR KAN VARA DEN BÄSTA MUSIKEN JAG HAR HÖRT!!!!!!!!!!
(hon gör paus i uppskattningsvis ett tiotal sekunder)
OCH JAG TYCKER INTE ENS OM HIP HOP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hon(vem det nu var) får medhåll i första stycket av bland många andra (men inte minst) Miles Davis.

Obligatorisk kuriosa: Det mest New Yorkska(och i mångt och mycket en New York-hyllning) man kan tänka sig är alltså inspelat i *trumvirvel* – Los Angeles...