Ett problem och några förslag
De som har som yrke att recensera musik i Sverige borde enas kring om man ska bedöma själva musiken eller återutgåvan som sådan när man recenserar återutgåvor. Dagens DN-3:a för Tago Mago är det senaste konstiga exemplet. Vadå "3"? Antingen sätter man 5 eller så förklarar mer ingående vad det är för fel på återutgåvan och sätter en tvåa eller etta(eller så struntar man helt i recensionen).
"3" hjälper inte någon. I och för sig. En dyr och dålig återutgåva av Tago Mago kanske ändå jämförelsevis är mindre kasta pengarna i sjön än...ehrm... övrig musik som ges ut. ;)
Vad jag har förstått så behöver jag ändå inte komplettera mitt vanliga exemplar med den här utgåvan.
Personligt önskemål om remastrad och utökad återutgåva(det kommer ju så många): Lust For Life.
Nu ska jag lyssna på Korallrevens typiskt svenska musik(det här var en typisk svensk recension, målande. Inget annat land skriver så målande och så lite om själva musiken i sina recensioner. Förut mest på gott, men sedan det blev parodi mest på ont. Det där var dock inte så farligt). 10-talssvenskarnas svar på dansbanan.
Edit: Men herregud. Jag skrev ju om(bland annat) Korallreven också för två månader sedan. Så gigantiskt stora är de väl inte så att de berättigar två inlägg här. Anyway. Förutom The Truest Faith och Honey Mine (i en mer fördelatkig mixning nedan) är det inga måsten på den där skivan. Inte ens den avslutande hommagen till Creation Records kanske allra bästa skiva. ;)
För övrigt måste nog någon frilansskribent med huvudsakligt tillhåll på Götgatan snart skriva en lång artikel om den här LÅNGVARIGA vågskvalpstrenden där denna sätts i sammanhang med den uppenbarligen ODÖDLIGA svenska naturromantiken. "Ta mej till havet" och Sol, vind, vatten, Öppna landskap, höga berg och djupa dalar. Lars Winterdäcks alla isar som smälter och seglar-Håkan. Det måste finnas en anledning till att Sverige alltid fastnar i sånt här. Här finns en krystad säck att knyta ihop! Och den är att vi är bönder! Shoot!
Tack för mig.
"3" hjälper inte någon. I och för sig. En dyr och dålig återutgåva av Tago Mago kanske ändå jämförelsevis är mindre kasta pengarna i sjön än...ehrm... övrig musik som ges ut. ;)
Vad jag har förstått så behöver jag ändå inte komplettera mitt vanliga exemplar med den här utgåvan.
Personligt önskemål om remastrad och utökad återutgåva(det kommer ju så många): Lust For Life.
Nu ska jag lyssna på Korallrevens typiskt svenska musik(det här var en typisk svensk recension, målande. Inget annat land skriver så målande och så lite om själva musiken i sina recensioner. Förut mest på gott, men sedan det blev parodi mest på ont. Det där var dock inte så farligt). 10-talssvenskarnas svar på dansbanan.
Edit: Men herregud. Jag skrev ju om(bland annat) Korallreven också för två månader sedan. Så gigantiskt stora är de väl inte så att de berättigar två inlägg här. Anyway. Förutom The Truest Faith och Honey Mine (i en mer fördelatkig mixning nedan) är det inga måsten på den där skivan. Inte ens den avslutande hommagen till Creation Records kanske allra bästa skiva. ;)
För övrigt måste nog någon frilansskribent med huvudsakligt tillhåll på Götgatan snart skriva en lång artikel om den här LÅNGVARIGA vågskvalpstrenden där denna sätts i sammanhang med den uppenbarligen ODÖDLIGA svenska naturromantiken. "Ta mej till havet" och Sol, vind, vatten, Öppna landskap, höga berg och djupa dalar. Lars Winterdäcks alla isar som smälter och seglar-Håkan. Det måste finnas en anledning till att Sverige alltid fastnar i sånt här. Här finns en krystad säck att knyta ihop! Och den är att vi är bönder! Shoot!
Tack för mig.
Kommentarer
Trackback
