Never!

"Min" skiva från det mycket betydelsfulla musikåret 1991 var Blood Sugar Sex Magik, blev senare Screamadelica och är väl i takt med att man ser på saker allt mer objektivt Blue Lines(utmanad främst av just Screamadelica samt My Bloody Valentines Loveless). Det har dock aldrig någonsin varit den här. Usch säger bara! Jag är väl inte dummare än att jag i dag förstår att det inte är en dålig skiva. Men usch vad bedrövlig den är! Som en dammig trasmatta som folk envisas med att dölja ett helt decennium under. Vad blev det av det där? Foo Fighters. Dave Gröööhl. Alla sparsamt begåvade Cobain-kopior som tio, femton, tjugo år senare fortfarande sitter i sina flanellskjortor och urtvättade jeans och försöker sjunga samt spela Come as You Are. Uteliggarmode! Äckliga t-shirts (med diverse Nirvana-motiv) till försäljning vid all världens hemska marknadsstånd. Dessa säljs oavsett om så kallade "hipsters" just den här månaden har fått upp ögonen för diverse grungemusik samt utklädnader eller inte. Herregud! Tröjorna med Spice Girls och Titanic-motiv har i alla fall ersatts av andra mer samtida motiv på de där marknaderna. Men man kan alltid köpa en t-shirt med antingen Nevermind-omslaget eller en svart variant med den där fula smileygubben på. Detta beror naturligtvis på att det fortfarande finns en efterfrågan från folk som fullständigt har stagnerat i utvecklingen. Det Nevermind initialit gjorde var att det liksom slutgiltigt dödade det glättiga 80-talet, och gjorde det för en gigantisk publik. Men på längre sikt har den mest kommit att bidra till just stagnation.  Anyway, det jag framförallt har emot Nirvana är att allt med dem är så fult och äckligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0