Whitney
Whitney Houston måste väl vara den musikakten som man under sin livstid har hört under mest sammanlagd tid, utan att själv välja att lyssna på den. Restauranger, på flygplatsterminaler, i flygplan, i gallerior, offentliga toaletter, radio, omklädningsrum, "diskon"(under grundskoltiden), tunnelbana, taxibilar, i filmer.
När offentliga personer dör blir de påfallande ofta "en av de största", vilket är smidigt då man inte behöver precisera riktigt vad man eventuellt menar.
Om man ska sitta och i efterhand bedöma typ produktion av material som fortfarande känns relevant så är hon inte en av de största. Men Whitney hade nog den största rösten, och kanske, som sagt mest sammanlagd airplay i mer eller mindre offentliga miljöer. Kanske också en av de artisterna med störst hits. En viktig pusselbit som gemensam referenspunkt i vårt gemensamma minne av de senaste 30 åren.
Jag sitter ändå och stör mig på att hon i framträdandet ovan, av hennes i mitt tycke bästa låt, liksom drar på tonerna och inte sjunger rakt på som i albumversionen.
Men apropå ikoner i (till synes) 80-talets båda motsatta ändar. Visst är det lite konstigt att Kevin Rowland år 2012 gör comeback, samtidigt som Whitney Houston går bort. Tänk om någon hade påstått det skulle hända år 1988...
År 1999, när de båda väl var i ungefär samma skick, släppte Kevin Rowland för övrigt den här märkliga soloskivan med covers. Inledningsspåret är The Greatest Love of All, som ju blev en "ganska" stor hit med Whitney Houston när hon släppte sin version (som så mycket annan fantastisk musik är orginalet i själva verket från 70-talet och insjunget av George Benson) i mitten av 80-talet. Världen är liten, trots allt.
När offentliga personer dör blir de påfallande ofta "en av de största", vilket är smidigt då man inte behöver precisera riktigt vad man eventuellt menar.
Om man ska sitta och i efterhand bedöma typ produktion av material som fortfarande känns relevant så är hon inte en av de största. Men Whitney hade nog den största rösten, och kanske, som sagt mest sammanlagd airplay i mer eller mindre offentliga miljöer. Kanske också en av de artisterna med störst hits. En viktig pusselbit som gemensam referenspunkt i vårt gemensamma minne av de senaste 30 åren.
Jag sitter ändå och stör mig på att hon i framträdandet ovan, av hennes i mitt tycke bästa låt, liksom drar på tonerna och inte sjunger rakt på som i albumversionen.
Men apropå ikoner i (till synes) 80-talets båda motsatta ändar. Visst är det lite konstigt att Kevin Rowland år 2012 gör comeback, samtidigt som Whitney Houston går bort. Tänk om någon hade påstått det skulle hända år 1988...
År 1999, när de båda väl var i ungefär samma skick, släppte Kevin Rowland för övrigt den här märkliga soloskivan med covers. Inledningsspåret är The Greatest Love of All, som ju blev en "ganska" stor hit med Whitney Houston när hon släppte sin version (som så mycket annan fantastisk musik är orginalet i själva verket från 70-talet och insjunget av George Benson) i mitten av 80-talet. Världen är liten, trots allt.
Kommentarer
Trackback
