Kompromiss mellan isolering och parapppappappapapa?

Det slog mig precis att det här är första gången jag bor helt själv i en lägenhet på sommaren.
Anledningen till att det slog mig är att det ju för tusan inte går att sitta inne själv i en lägenhet på just sommaren.
Jag vill inte gå ut ikväll. Jag vill sitta här, men jag står bara inte ut.
Det går att sitta inne i ett hus själv på sommaren, och det går att sitta inne själv i en lägenhet på hösten, vintern och våren. Men det här går bara inte. Varför är det så?

Det jag slipper genom att inte visa mig ute är att bränna en massa pengar i onödan, att behöva träffa människor som är mer sociala än vad jag själv känner mig och människor som är mindre sociala än vad man borde vara om man visar sig ute. Men dessa människor står väl inte heller ut i sina lägenheter, antar jag.

Men mest av allt slipper jag en evighetsremix av det här, och framförallt det här. På allvar alltså. Det var helt fel år av mig att utropa sommarplågefenomenets död. Och de som tror att sommarplågan är Svenne Banan (det var ju för tusan majplågan, eller nåt. Den kräver ju i sammanhanget nästan tankeverksamhet) är antagligen betydligt bättre än mig på att isolera sig i en lägenhet på sommaren.

Edit: Det slog mig precis att jag bodde helt själv i en lägenhet hela förra sommaren också. Att jag hade glömt bort det säger väl en del om vad David Guetta lyckades åstadkomma med min/den tidigare refererade tankeverksamheten vid tvåtiden natten mot idag. Skillnaden ligger kanske delvis i att helgerna ofta tillbringades i hus förra året. Men kanske framförallt i att det är så extremt mycket sommar här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0