Stiltjen mot engagemanget

Eftersom att det inte händer så mycket annat denna vårdag: ikväll de mötas(men som sagt egentligen aldrig).
Skillnaden efter en tur på stan tidigare under dagen är att man redan då började se en del Atletico-fans som så att säga såg laddade ut. Atletico säger att man är mer "arbetarklass"(denna intressanta benämning på någonting som knappt finns längre. Man ska ju liksom vara glad om man har ett arbete nuförtiden, särskilt i Spanien...) och ska förutom i diverse traditonellt mer knegande förorter ha en hel del stöd i Malasana. Detta Madrids motsvarighet till Sööööduurr. Där handlar det väl dock i ärlighetens namn, precis som så mycket annat(både där och på Söder) om en del av en självvald livsstil. Jag bor ganska nära Malasana, men i Argüelles. De här kvarteren(som någon underhållande beskrev som södra Europas ofarligaste stadsdel) kan väl mest beskrivas som att någon har lyckats trycka in Frescati i en trevligare variant av Vasastan. Här skulle jag nog säga att det är ett hyfsats säkert övertag för Real ändå. Skillnaden är väl att Real-supportrarna varken syns, eller bryr sig nämnvärt(om man inte möter Barcelona eller spelar minst kvartsfinal i Champions League). Man tar för givet att man ska vinna, gör man inte det så rycker man mest på axlarna.

Om jag ska vara elak mot Real-fansen(långsidespubliken) kan man väl säga att de ofta missar första och sista kvarten av matchen. De släntrar in lite försenade eftersom att de har haft svårt att hitta parkeringsplats/lyfta arslet från baren/hemmet i tid. Sedan lämnar de lite i förtid eftersom att de vill hinna till bilen innan köerna börjar/redan tycker sig vara säkra på seger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0