twd

Morrissey - Viva Hate (1988)

New Orders kontor(?), Manchester 1985: Jo, när jag var på den där frisörsalongen utanför Rotterdam hittade jag en Wella-affisch i färg också. En bild på en helt vanlig kille, maskinklippt i nacken och på sidorna. Ska vi faxa(?) den till 1997? Jag känner på mig att Morrissey då ska ge ut en återutgåva av sitt debutalbum Viva Hate(som kommer ut om tre år, redaktionens anmärkning), och att han av någon anledning inte vill använda orginalomslaget som det ju absolut inte är något fel på...

Morrisseys solodebut, och i mitt tycke också hans bästa soloalbum. Och även om man inte håller med om det så är Viva Hate den skivan som säger mest om Morrissey som den älskade, och avskydda person han är. På de dryga tre kvart som den här skivan varar hinner han med att påstå att alla snälla människor önskar livet ur Margaret Thatcher, samtidigt som han i en annan sång (om man vill tolka det så) manifesterar ett tydligt förakt för vanliga människor. Även Bengali In Platforms kan, om man vill, tolkas(och har gjorts så) som att Morrissey är en mycket osympatisk person. Frasen som främst brukar citeras är uppmaningen: Shelve your Western plans and understand that life is hard enough when you belong here.
Morrissey själv har förnekat att denna låt skulle ha någonting med rasism att göra, och har också tolkats på flera andra sätt. Bland annat som att det är artisten själv i sin ungdom som är bengalin på perrongen.
Jag lägger ingen värdering i någonting, annat än att jag konstaterar att Morrissey är en komplex och kontroversiell person som alltid kommer att väcka mycket känslor, både genom sin musik och genom att bara vara sig själv.

Nåväl, bortsett från kontroverserna är det här en mycket stark samling låtar. Allra bäst är Late Night, Maudlin Street och Everyday Is Like Sunday, som faktiskt inte blir detsamma utan den fantastiska videon.